Autism och ADD

Neurologisk storm 2

Plötsligt är det fullt. Huvudet känns som brinnande lava som måste släppas ut. Ingenting mer får plats. Helst vill jag dunka huvudet i något hårt så att skalpen spricker och lavan rinner ut. I den här situationen är cementerade väggar och golv alldeles speciellt lockande. Det känns verkligen som om min hjärna brinner. För mig handlar det bara om att släcka elden.

Vid en flytt hände det att jag gjort allt på en gång och skadade mig (jag fick åka in till sjukhuset för att jag slog i huvudet). Sista gången det inträffade hade jag behövt att någon med bestämdhet avbrutit det jag gjorde och inte godkänt att jag jobbade vidare utan hjälpt mig att lugna ner mig lite. Det jag vet idag är att jag aldrig kan lita på någons stöd samtidigt som jag vet att jag inte kan klara det utan min omgivnings hjälp.

Det här är den svåraste insikten jag fått i livet samtidigt som den också visat mig mitt behov av andra på ett sätt jag tidigare inte förstått. När vi pratar i termer som diagnoser, symtom och insatser är det lätt att vi använder en massa ord och teorier, men egentligen handlar det om att våga möta en annan människa där den personen befinner sig.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *