Ordet i bilden

Svaret ligger i betraktarens öga 3

Lagen säger gör medan nåden säger gjort. Om jag kommer till en jude och ställer frågor om hur jag ska följa lagen på bästa sätt tror jag att han skulle ställa några följdfrågor. Kanske frågor som ”vilken stam tillhör du?”eller ”vilken är din rabbin?”. Till en början skulle vi nog inte veta riktigt var vi hade varandra. Så fort vi kunnat konstatera att jag inte var jude så skulle han nog svara att lagen tillhörde inte mig alls. Kanske hade han frågat om jag ville konvertera till judendomen för då hade jag hamnat under lagen. 

Det är fascinerande att tänka sig att det Guds finger skrev på stentavlorna aldrig var riktat till mig. Däremot säger han andra saker i Gamla Testamentet som tyder på det som ska komma och där kan jag skönja något nytt. Något så stort att det även tycks som om mer än det judiska folket skulle vara en del av det. Om lagen inte tillhör mig som troende vad är då min vägledning? Att lagen finns är ju uppenbart och det måste finnas ett normsystem som ett samhälle enas om att följa annars skulle vi aldrig komma någon vart. Frågan är inte hur vi i världen ska förhålla oss till varandra utan hur Gud förhåller sig till oss. 

Kan det vara så att den kraft jag fick del av när jag vände mig till Jesus räcker? Är kraften från uppståndelsen tillräckligt stark för att den ska kunna leda och förändra mig? Tror jag att den Helige Ande har kraften att visa mig vägen genom Bibeln eller behöver jag lagen? I så fall – på vilket sätt? Vad händer om jag släpper taget om mina egna försök och litar på den kraften? 

Vi talar ofta om att först ändra vårt beteende och sedan ändras vår insida. Positiva ord skapar en ny självbild. Många terapier går ut på det. Men den hemlighet Paulus beskriver i brevet till Kolosse ”Gud har nämligen gett mig i uppdrag att vara dess tjänare för er skull och fullfölja förkunnelsen av Guds budskap. Det är den hemlighet som har legat dold genom tidsåldrar och generationer men nu uppenbarats för hans heliga. Han har låtit dem förstå sin rika och härliga hemlighet bland hedningarna: att Kristus finns i er, härlighetens hopp.” beskriver något diametralt annorlunda. Han börjar med Kristus i oss och det i sig bär hemligheten till vårt hopp. Gud börjar inifrån och går utåt. Vi börjar det inte. Han börjar det.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *